Dags att nu äntligen omsätta Sveriges tyvärr föråldrade militära transportflygflotta!

 SVT Väst rapporterar idag om att det svenska militära transportflygplan av typen C-130 Lockheed Hercules (av försvarsmakten kallade Tp 84) inte längre har tillräckligt med utrustning för att kunna flyga i internationellt luftrum utan dispens. Utöver denna problematik tillkommer att de innehar en ålder av 52 år för flygplan 842 och de övriga fem som bara är 40 år. Dessa flygplan har till dags dato uppfyllt internationella regler och med det effektivt nyttjats men som nuvarande flottiljchef på F7 beskriver som att de kommer att få begränsningar som följd av utebliven uppgradering eller ersättning.

 Då Försvarsmaktens användande av dessa transportflygplan över dessa år kraftfullt har skiftat till att vara nationell resurs till att vara en internationell resurs (både nationell och genom samarbete) så har nyttjandet hårt påfrestat hela flygsystemet. Nu föreslås brådskande att en uppgradering ska genomföras för de återstående 6 st. flygplan som är operativa utifrån de 8 st. tidigare var operativa. Idag återfinns två stycken flygplan i England och som man väntar på vad som ska hända med dem. 

Ska Sverige fortsatt kunna upprätthålla en förmåga att kunna omfördela materiel och personal inom Sverige via transportflyg utan att förlita sig på multinationella samarbeten (Typ SAC, HAW med C-17) så måste Sverige  (både militär ledning och politisk ledning inom det militära området ) uppdra Försvarsmakten (med stöd av FMV, Försvarets Materiel Verk) att omsätta nuvarande flotta av transportflygplan omgående utan att öda tid och kapital på att förlänga nuvarande transportflygflotta på en uppgradering. Uppgraderings av nuvarande flotta har pågått sedan 2004 och har bara tillfört små  förändringar på den operativa förmågan och anpassning till civila regelverk så att det inte har varit ekonomiskt försvarbart. 

Den politiska ledningen borde istället omgående uppdra  och tilldela medel för att till Försvarsmakten att utreda och införskaffa en ersättare till nuvarande transportflygplan. Det billigaste och mest effektivaste och snabbaste uppdraget är att då omsätta nuvarande C-130 Hercules (Tp84) med nya motsvarande Lockheed C-130, kanske att de skulle vara en ny variant för Sverige, MC-130J som mer är anpassad för "Special Operations"  men som tillika kan utföra det transportbehov inom Sverige men då till en högre säkerhet för uppdragets genomförande. Att ersätta nuvarande transportflygflotta med ett nytt flygsystem motsvarande C-130 kommer att ha en totalkostnad för införande som betydligt mycket högre då infrastruktur för flygunderhåll behöver ersättas med nya hangare och "workshops", anskaffande av nya underhållsverktyg, ersättande av befintlig markstödsutrustning och fullständig omskolning av flygteknisk personal för att kunna garantera ett luftvärdigt flygplan. 

Det är nu dags att ersätta nuvarande flotta med C-130 Hercules (Tp 84) med nya C-130jJHercules och förhoppningsvis att de är av typen  MC-130J Hercules för att på ett mer effektivt sätt kunna genomföra uppdrag som de uppdras av den militära ledningen och som är beordrade av vår regering.

Taktiskt transportflyg. Nästa steg och kanske men även det mest effektiva nästa steg.

Riksdagen fattade idag beslut om att bifalla Regeringens proposition 2014/15:109: Försvarspolitisk inriktning – Sveriges försvar 2016–2020. I denna kan man läsa att försvarsberedningen . I den avseende taktiskt transportflyg fanns det bland annat följande att läsa:
Texten är förkortad men ej ändrad i övrigt.

"Befintliga transportflygplan Tp 84 vidmakthålls under försvars-inriktningsperioden och Försvarsmakten analyserar fortsatt möjligheterna att på sikt anskaffa nya transportplan."


"Dessutom finns det stora omsättnings-, nyanskaffnings- eller uppgraderingsbehov i perioden från 2021 när det gäller t.ex.
– transportflygplan Tp 84"

Försvarsberedningen föreslog att fyra nya taktiska transportflygplan på sikt bör anskaffas för att ersätta dagens flygplan. Försvarsmakten har i sitt underlag till regeringen föreslagit att befintliga transportflygplan Tp 84 vidmakthålls och att myndigheten fortsatt analyserar möjligheterna att på sikt anskaffa nya transportplan. Försvarsmakten framhåller att en eventuell framtida anskaffning bör ske genom internationellt samarbete. Regeringen delar i huvudsak Försvarsmaktens bedömning och vill särskilt framhålla vikten av det pågående nordiska samarbetet avseende taktiskt transportflyg. De ovan nämnda satsningarna medger en ökad tillgänglighet på det taktiska transportflyget.

Vilka slutsatser ger då detta? Jo:

Initialt vill man att nuvarande Tp 84 ska kunna operera inom perioden 2016-2020. Detta medför att man kommer att ha tvingande åtgärder som FDR (Flight Data Recorder) och CVR ( Cockpit Voice Recorder) som tvingande installationer på Tp 84. Detta är en avsaknad av datainsamlande utrustning som har varit i avsaknad i Tp 84 sedan början på 2000-talet. Det är bara att fråga FlygI om hur detta ärende ligger i tiden och har behandlats. Med andra ord, inte en dag förtidigt.

När man sedan pratar om nyanskaffnings- eller uppgraderingsbehov så återfinns Tp 84 i detta. Behovet av snabba transporter inom riket vid ett skymmningsläge kommer att vara stort och vilket rättfärdigar ett behov av Tp 84. En analys av antalet flygplan för detta behovet bör återigen genomföras då man till stor del de senaste 15 åren har mer fokuserat på ekonomi snarare än nytta och handlingskraft. Det senaste exemplet är då Försvarsmakten istället för Tp 84 valde att frakta materiel mellan Bamako och Timbuktu i Mali på mer eller mindre existerande och kontrollerade vägar med lastbil. Denna avvägning med betydande förhöjd risk för personal ingående i lastbilskonvoj jämförelsevis med transporter med Tp 84 berodde på att timprisdebitering internt i Försvarsmakten. F7 och Tp 84 har fått ett antal flygtimmar budgeterat för att kunna ha en förmåga men då man ska flyga i Mali så ska denna förmåga betalas igen med att full täckning för flygningen ska betalas. VAd gör då F7? Jo, Tp 84 flyger egna övningar inom Sverige för att få rätt förmåga samtidigt som extra pengar läggs på landtransporter. Tyvärr är det ekonomer och inte do-ers som bestämmer detta. Helt galet. Dessa flygningar som är mycket värdefulla för F7 borde endast kosta beställaren med de överskjutande kostnader som den geografiska och hot-miljön genererar.

Slutligen som försvarsberedningen föreslår att Försvarsmakten ska anskaffa fyra nya taktiska transportflyg, vad innebär det? Jo, För det första så är numerären på fyra stycken flygplan en illa vald numerär. Varför? Jo, vid en analys som Norge har gjort så genererar fyrs stycken flygplan i princip en lika stor kader med personal för flygunderhåll som fem stycken flygplan gör. Detta för att de underhållsprogram som flygplan normalt har kräver denna mängd med personal för att kunna minimera stillestånd vid avhjälpande underhåll. Minskar man ner till tre så tappar man det totala i resurser för att kunna genomföra flygtransporter radikalt. Det man borde se på är att Sverige anskaffar fem till sex stycken nya transportflygplan för att kunna tillgodose behovet av snabba transporter inom ställda uppgifter. Kanske kan det vara så att Sverige och Finland köper in nya C-130 J för att lösa behovet. En sådan lösning vore att Sverige köper sex stycken C-130J och att Finland köper in två eller tre stycken C-130J. Med Norge och Danmark vore det att vi fyra länder tillsammans har en kapacitet med totalt 15 st. (i den bästa av världar) C-130J att tillsammans förfoga över och kunna genomföra nationella och internationella transporter. Till detta kommer ju även en gränsöverskridande samarbetsform vid till exempel FN och röda korset uppdrag mm. Detta skulle kunna reducera kostnader för utrikes stationering med korsvis besättningsbyte och även korsvis flygunderhållspersonals byte.
Ve den regering som skulle falla till föga för SAAB's ägare och falla för KC-390. Den må vara en bra strategisk flygtransportkapacitet men med största sannolikhet så kommer den inte att vara en taktisk. Det är bara att jämföra med A400M: Inget land som beställt dessa flygplan har de ekonomiska resurserna att använda A400M till en taktisk resurs. Enkom strategisk. Jämför C-17 där USA i undantagsfall använder den som en taktisk resurs men då med betydande understöd mot tilltänkt fäll- eller landningsplats. USA har ca 200 st. C-17. Sverige är med i ett samarbete där man har tre st- C-17. Numerären på flygplan har en starkt avgörande betydelse hur man avser att använda sin flygplansflotta. I detta avseende så har ju Tp 84 gång på gång bevisat att man är en taktisk flygtransportresurs för Sverige både inom och utom riket sedan 1965. En uppgraderad variant, C-130J, (sex stycken flygplan) skulle vara det mest kostnadseffektiva ur ett livscykelperspektiv och ur ett taktiskt flygtransportbehovsperspektiv vara det mest effektiva för Sverige. Lägg därtill att omgruppera resurser för att stödja dessa flygplan till deras utgångsgruppering skulle medföra ytterligare besparingar jämfört med dagens läge. Kanske kan till och med de nordiska länderna komma överens om att tillsammans inkomma med ett medlemskap i EATC för att ytterligare få synergieffekter av det medlemskapet. Vem vet, men en symbios med "benefits" skulle det vara.